Pappas flicka, farfars trollunge. När du åkte med ambulansen första gången var jag rädd och ledsen, jag var för liten att mista dig, men du fick en andra chans. Nu, ikväll fick jag veta att du inte mår bra, jag fick det svar jag länge vetat och förstått, Jag har drömt många mardrömmar att du försvann ur mitt liv, att jag aldrig sagt hur jag känner. Utan dig går jag sönder, för du och även mamma har alltid funnits i mitt liv. Och alltid i mina ögon kommer ni göra det, jag vill inte veta att ni en dag försvinner, jag vill tillbaka, jag vill ha tid och jag vill kunna återställa, så jag inte behövt flytta ifrån er så tidigt. Jag älskar dig pappa! Jag önskar det var en mardröm jag skulle vakna upp ur , men sanningen är uppdukad, du är sjuk, din kropp mår inte bra och det gör ont. Även ont i mig, jag kanske inte är liten längre, men jag är rädd. Du är en del av mig eller jag är en del av dig, mitt liv. Jag vill vakna upp, upp, upp! Har ingen aning om hur framtiden ser ut men även om jag blir äldre, är jag alltid pappas flicka! /Din dotter, Hanna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar